tisdag 21 april 2015

Ögonblick av liv

Det finns ögonblick där livet tycks så enkelt och vackert. Magiskt. 


 En småkulen men vacker vårmorgon i mitten av april. Klockan är strax efter 6 och det är någon minusgrad. På närmare 2 mil av slingrande grusvägar åker jag och min man mot E18 och Kristinehamn. Dimslöjor hänger över fält och ängar. Slingrar sig i sänkor, mellan hus och träddungar. Ännu har träd och buskar inte börjat skifta i grönt men åkrarna är vårfina och i dikesrenen växer Tussilagon. 

Med en hårsmån lyckas min man avvärja en fatal olycka med en ekorre som skuttar ur diket och över vägen. Sekunder senare står fyra älgar på en skogsäng helt nära vägen. Det är två vackra och långbenta älgkor med var sin årskalv. Snart, i maj, kommer älgkorna stöta bort årskalvarna när de skall föda men ännu för några veckor är de fortfarande en familj… Alla fyra lyfter sina huvuden och spejar mot oss. Vi ser för ett ögonblick in i deras stora, lugna ögon som följer bilen. 

Så småningom kommer vi ut ur skogen och kör ut på Ölmeslätten där vägen fortfarande följer de urgamla slingrande stigarna genom jordbrukslandskapet. En hare skuttar över vägen just där landskapet öppnar upp. Flockar av fåglar flyger lågt över de nyplogade fälten och där går en ensam trana. Kor betar på ett fält i fjärran.

Så, vid en skogsklädd holme bland fälten efter en kurva, står där en älg mitt i vägen. Det finns tid, eoner av tid, och denna underbart vackra och majestätiska skogsgud kliver med långsam och avmätt värdighet in i skogsdungen på andra sidan av vägen där vi saktat ned till krypfart. Den försvinner in bland småträd och sly. Sekunder senare dundrar en timmerlastbil förbi….

Jag upphör aldrig att förundras över skönheten och värdigheten hos dessa varelser och det magiska i våra möten.



Kring grannarnas och vår gård dyker varje vår en älgko upp. Samma älgko år efter år enligt grannarna. Hon få ofta tvillingkalvar och på vår och sommar betar hon dagligen på en skogsäng nedanför grannens tomt när det börjar skymma. Älggräset och midsommarblomster växer högt så man knappt ser småkalvarna. Ibland har hon hälsat på kring vår gård med små kopparfärgade nyfödda kalvar. Hennes äldre kalvar dyker då och då upp kring staketet men vågar sig sällan i på tomten. 
Tydligen har det slumpat sig så att älgkon håller till mellan två jaktlags marker under jaktsäsongen och på så sätt överlevt. Få se om hon kan hålla sig undan vargarna i reviret. Klarar sig hennes kalvar som hon föder nu i maj? Vargarna har säkerligen de också smått och måste hitta föda. Att de finns nära oss vet jag. Många i trakten har sett varg och grannen har hört flocken yla.  Själv har jag ännu inte fått äran till den naturupplevelsen. 
Jag hoppas att grannen och jag kan sitta i trädgården och se ned på älgkon och hennes kalvar som skuttar omkring bland älggräs och midsommarblomster ännu en sommar. Önskar henne fortsatt tur i livets lotteri.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar